Annorlunda Lucia-firande i SVT:
Lussefölje i folkviseton

Årets TV-Lucia är en brud i hembygdsdräkt. I Västerdalarna har man återupptagit den uråldriga seden med Lussebrud, tärnor och näbbar i folkdräkter. SVT sänder idag evenemanget från Malungs kyrka.

Text och foto: YVONNE NENANDER

- Vi ville tillbaka till rötterna, säger Täpp-Lars Arnesson som är en välkänd kulturprofil i Malung och initiativtagare till dagens Lussefirande i Malungs kyrka där han också är programvärd.
- På årets längsta natt var det Lucifer, mörkrets härskare och alltså den onde själv, man ville hålla borta genom ett slags symboliskt offer. Lusse brud, alltså Lucifers brud, det är något helt annat än S:ta Lucia! Självklart har Lusse ett helt brudfölje med sig.
Bröllopsvarianten av Malungs hembygdsdräkt är praktfull med sina blå och svarta kjolar, blommiga yllesjalar och röda förkläden med broderade band. På varje brudtärnas huvud sitter ett imponerande pärlbestrött diadem eller brudlock, ett s k lad.
Alla kvinnor döljer sitt hår. Brudnäbbarna har höga hattar och Lusse själv bär krona, oskuldens symbol, med levande ljus i en krans av lingonris över brudslöjan.
Lussefirandet var livaktigt i Malungstrakten till mitten av 1800-talet, dvs långt efter det att man officiellt övergivit den gregorianska almanackan och kristendomen förändrat de folkliga traditionerna.
Att fira det kristna helgonet S:ta Lucia, med tärnor och stjärngossar i vita linneskrudar, är visserligen en populär men betydligt modernare sed. Den fick genomslag i hela landet först i slutet av 1920-talet, då Stockholmstidningen började med Luciatåg på Stockholms gator.
Det annorlunda lussefirandet i Malung drar stor publik, kyrkbänkarna är fullsatta.
Evenemanget är ett samarbete med Malungs folkhögskola och lusseföljet består av ett 20-tal elever vid viskursen där, som leds av Sveriges "folkvisedrottning" Maria Röjås.
Vi kan alltså räkna med vacker stämsång i folkviseton i SVT på Luciadagen. Inte de sånger man brukar förknippa med Lucia-högtiden, utan äldre visor som sjungits ända sedan medeltiden kring jul, både i Malungstrakten och övriga landet.
Vissångarna ackompanjeras av två spelmän från folkhögskolans fiolkurs, vars lärare är smått legendariska inom folkmusiken: Kalle Almlöf och Johnny Soling. Västerdalarna har en unik folklig kultur som bl a sätter sin prägel på den traditionella musiken, där Malung nu befäster sin ställning som centrum för återväxten.

Lad (brudlock eller bröllopsdiadem) med pärlbroderier, silverspetsar, hänglöv av silverplåt och dekorationer i mässingtråd. Ett lad tillverkas av en bit näver som man klistrar 10-12 lager tidningspapper på med en rågmjölsblandning, för att få det böjligt. Framsidan har rött bottentyg av kläde eller rask, fodret kan vara av bomull eller lin. Konstnären Nils Månsson Mandelgren var i Malung år 1869 och beskrev hur brudtärnorna knöt dessa lad med band i nacken ovanpå den vita dräkthättan. Under hättan lades håret i en flätad krans, över hårfästet i pannan knöts ett brett, rött band. Inte ett hårstrå fick synas.

- Det är mycket lust och energi i julvisorna från medeltiden, säger Lussebruden Karin Tenggren. Lusseföljet bär bröllopsvarianten av Malungs hembygdsdräkt.

Publicerad i Dagens Nyheter 2004

Tillbaka!